tisdag 22 december 2015

Skuggan i väggen

Mästaren inom magisk realism är för mig Maria Gripe. Och jag måste erkänna att jag jämför alla böcker i genren med hennes. Både medvetet och omedvetet. Jag är inte helt förtjust i det här beteendet, för det gör att jag inte ger de böcker jag läser rätt förutsättningar.. Men så är det i alla fall.

Jag läste Skuggan i väggen när den kom ut och nu har jag alltså läst om den. Då, för tre år sedan, tyckte jag att den var helt okej om än en blek kopia av till exempel Agnes Cecilia. Nu har jag definitivt uppgraderat den. Eftersom den vänder sig till en annan åldersgrupp, men också för att den faktiskt är riktigt bra.

Som jag skrev om Svart sommar, så anser jag att en bok i den här genren behöver ha en övertygande och intressant nutidshistoria också, som knyter an till t.ex. det där gamla huset som huvudpersonen bor i. Och det har Skuggan i väggen.
Dessutom är historien grymt bra berättad. Det finns ingen onödig text, allt är genomtänkt, alla personer som finns med, finns med av en anledning. En bra anledning dessutom. Dessutom är den både spännande och bitvis lite läskig, särskilt när en är lättskrämd som jag ...

Men, och nu kommer den där jämförelsen i alla fall, i Maria Gripes böcker finns något mer. Exakt vad tycker jag är svårt att peka på, kanske är det hennes fina resonemang om livet, om tiden, om kärlek. För att inte tala om att hon måste ha varit feminist. Och att hon måste ha varit väldigt bildad. Jag skulle så gärna vilja skriva som hon gjorde ... Ge mina personer liv, ge upphov till så många tankar, ständigt vara uppslag till nya tankegångar efter ytterligare en genomläsning, för hur det än är så lyckas jag alltid hitta något nytt i hennes texter. Oavsett hur många gånger jag redan har läst.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar