söndag 31 januari 2016

Det växer - på riktigt!

Här växer det på riktigt! För ca två veckor sedan petade jag ner fröer från 8 (jajamen!) sorters chili och kronärtskockor. Där nöjde jag mig dock med bara en sort, Violet de Provence. Och det växer och det växer. Jätteroligt.

Idag tänker jag så en ny sorts tomatfrön: Vilma heter sorten och är en kompakt busktomat. Enligt fröpåsen passar den utmärkt att odla på fönsterbrädan. Och eftersom vi har flera fönster i soligt söderläge så borde det här vara den perfekta tomaten för oss!
I morse blev jag varse om det här företaget som säljer italienska fröer (många kulturarvssorter!) och blev lite smått hagalen... Hur många olika sorters fröer behöver en egentligen? Och var ska allt få plats att växa? Vi är redan uppe i 56 chiliplantor och 11 kronärtskockor. Än så länge får de plats på ett litet bord under växtlampan, men inte länge till. Och allt annat då? Ja vi får se ....


Så länge som fröerna får plats i den här lådan känns det inte som att jag har så värst många.
:-)

onsdag 27 januari 2016

Det börjar med en känsla

Det börjar alltid med en känsla. Kanske mörkt, regnigt och allmänt novemberdeppigt. Kanske varmt, soligt och en känsla av att vad som helst skulle kunna hända. Sedan vill jag veta mer!
Och det är då jag börjar skriva.  Lite här och lite där. Lite av början, lite av slutet. Vad jag har lust till, helt enkelt.
Sedan läser jag och funderar på vad det är jag egentligen har skrivit. Finns det en berättelse?
Kanske.
Jag skriver lite till. Läser igen. Hur verkar det nu då?
Och så där håller jag på. Tills jag har något som känns som en helhet.
Och det är först då som jag börjar strukturera upp texten. Som till exempel att skriva en disposition och en tidsaxel. Men jag är oftast kluven till det nerskrivna.
Det är inte lätt att hålla hela händelseförloppet och alla personer i huvudet och då är det nedskrivna till hjälp.
Samtidigt så känner jag mig bunden till det nedskrivna och tycker att det hämmar mig. Tycker att det känns för statiskt.

Jag tror det finns hur många sätt som helst att skriva en berättelse. Så här funkar jag. Hur funkar du?

tisdag 26 januari 2016

Vill inte sluta läsa

50 sidor in i boken och jag har svårt att släppa den. Men det måste jag. För mitt tåg anländer alldeles strax till Sundbyberg och jag måste hoppa av och ägna dagen åt det som jag är anställd att göra. Att läsa om en kvinna som kanske hette Esther ingår i alla fall inte i det.

Det finns ju dagar då en önskar att en inte var en sådan där plikttrogen person. Tänk om jag istället skulle sitta kvar på tåget. Inte gå av i Sumpan utan inne i stan istället. Leta upp ett café (Vetekatten kanske? Dom har himla goda bullar), hitta bästa fåtöljen, köpa kaffe och sedan läsa.
Jag tror jag skulle behöva 3-4 timmar på mig att läsa ut boken. Det betyder att jag skulle kunna vara på jobbet innan lunch. Ok, jag skulle därmed ha missat den officiella flextiden då, men jag vet ju att ingen håller särskilt hårt på den. Kan ju alltid svamla något om att något hände som gjorde att jag inte hann komma tidigare.

Det är ju rätt frestande alltså ...

(Den fenomenala boken som jag läser är Esther kanske av Katja Petrowskaja. Den handlar om författaren själv som försöker återskapa sin egen släkthistoria, försöker hitta tillbaka till dem i Kiev som så småningom flydde när kriget kom. Men också om dem som blev kvar. Jag är helt såld!)


söndag 24 januari 2016

Dagens bok

Tror att jag skulle kunna lägga i princip hela min lön på böcker. Det går förstås inte.
Av många skäl. Till exempel platsbrist.
:-)
Idag la jag i alla fall en liten del av lönen på denna: Esther kanske av Katja Petrowskaja.
Vad jag ser fram emot att få läsa denna!

onsdag 20 januari 2016

Skrivardag

 Idag jobbar jag med syrrans och mitt projekt: en faktabok inom ett ämne som framförallt hon kan en himla massa om. Jag jobbar mest med att få texten riktigt barnvänlig och att fundera ut hur vi ska utforma det hela, hur illustrationer skulle kunna användas.
Det är synd att varken hon eller jag har någon större konstnärlig begåvning att tala om, det skulle helt klart ha underlättat. Men hur det än är med den saken, så har ändå plöjandet av 1000-tals bilderböcker och funderingar över vad det är i dessa bilders förhållande till texten som gör att det funkar, gjort att jag trots allt har en slags känsla för vad som borde fungera och bli bra. Dessutom kan nästan vem som helst rita streckgubbar. Och blir det ändå otydligt så kan en alltid skriva  "glad pojke" eller "glasskiosk" och sedan rita en pil som pekar mot bilden.
(Blir den antagen, så kommer i vilket fall som helst vårt blivande förlag att anlita en professionell illustratör!)
Idag kunde jag skörda smörgåskrasse till min smörgås också. Onsdagar är bäst!

måndag 18 januari 2016

Lågmäld roman, men så himla bra

Nu har jag också läst Stoner av John Williams. Alltså, vilken bra bok!!!
Egentligen händer det inte mycket alls. William Stoner föds som enda barn i en fattig jordbrukarfamilj. Han lyckas komma till universitetet och råkar "halka" in på litteraturvetenskap, doktorerar och blir sedan kvar på universitetet. Han gifter sig, äktenskapet blir en katastrof. Att han också är en mycket ärlig man med mycket idealistiska drag (kan en verkligen säga så? Hmm...) gör att han hamnar utanför i kontakterna med sina inte riktigt lika fina och genomärliga kollegor. Han får uppleva den stora kärleken ett tag. Och så slutar boken med att han dör. Låter inte särskilt spännande egentligen.
Ändå är det så himla himla BRA! Det är finstämt och lågmält och som sagt, det händer inte särskilt mycket. Ändå är det som att boken griper tag i en och suger in en i handlingen och det går inte att sluta läsa. Bara en sida till liksom.
Och jag som blivande författare (jajamen!) ställer mig förstås frågan: vad VAD är det som gör den här boken så fantastisk?
Det värsta är att jag inte har något bra svar. Språket kanske? Jo, det är förstås otroligt fint. Handlingen? Tja, den var ju som sagt inte så himla spännande. Personerna? Jo, de är väldigt trovärdiga och väl sammansatta. Men det finns det ju fler böcker som har.
Så jag kanske måste läsa om den för att försöka hitta vad det är som gör den så magisk. Och det är ju förstås inte heller så dumt!

söndag 17 januari 2016

Kallt



Det är kallt ute men det verkar inte direkt bekomma våra kaniner nämnvärt. Pälsarna har vuxit till sig enormt och är mjuka och tjocka. Jag jämför dem med en kompis kanin som bor inomhus. Det är en enorm skillnad. På nätterna sover de inne i det rödbruna huset, i rummet som ligger till höger om rampen, tätt intill varandra. Men på dagarna är de, trots kylan, rätt så aktiva. De gillar att skutta runt bland burens olika nivåer och sitta och spana. Och så gillar de att gnaga på kvistar. Just nu är årets julgran favoriten.

onsdag 13 januari 2016

Mina onsdagar

Onsdagar är lediga dagar för mig. Tid att skriva, tid att umgås med barnen. På förmiddagen går dom i skolan och jag skriver. Efter lunch blir det hämtning och vi gör något mysigt tillsammans.
Idag ska vi till biblioteket, önskemål från snart-tioåringen. Som jag har väntat och längtat efter detta...
Jag har överöst kidsen med böcker. Entusiasmen har väl varit sådär, skulle en kunna säga. De älskar godnattsagor, men just det här att läsa själv har inte klickat förrän nyligen.
Den stora brytpunkten kom i höstas då skolan åter deltog i Läskampen.
En annan förtjänst är Greg, ni vet han som skriver Dagbok för alla mina fans. Den är verkligen lika kul för vuxna som för ungar i 10-årsåldern.

Mitt eget skrivande då? Alltså, det är inte jättelätt att ställa om efter en halvkaotisk morgon med lämning på skolan. Framförallt inte att se till att den yngste har med sig allt. Varför denna aversion mot vantar??? Jag blir galen!
Och sedan när jag är hemma igen möts jag av: vad här ser ut? Hur ska jag kunna skriva när det ser ut så här???

Fast, det går visst alldeles utmärkt. Det är bara att sätta på kaffebryggaren, lite musik i bakgrunden, en brasa i öppna spisen. Och så viktigast av allt: sitt med ryggen åt röran!

torsdag 7 januari 2016

Vinter

Ute är det snö och kallt och inne börjar min frölista att ta form. En sömnlös natt ägnades åt att inventera förra årets fröer och jag kommer att behöva komplettera med en del, men en hel del har jag. Som majs till exempel. Typ den enda grönsak som mina kids äter.
Inne värmer jag mig framför brasan och läser. Just nu har jag två böcker på gång: Stoner av John Williams och Den sårade divan av Karin Johannisson. Båda är väldigt bra, men en av dem är betydligt mer lättläst än den andra.
Jag är otroligt imponerad av Karin Johannisson. Vilket otroligt omfattande researcharbete hon har gjort och vad otroligt kunnig hon är. Jag förstår inte allt jag läser och det bildas hela tiden nya frågor i mitt huvud, frågor som jag gärna skulle vilja diskutera med någon. Men förmodligen kommer vi bilda en liten, tillfällig utbrytarklubb i bokcirkeln då vi läser och diskuterar denna. Det ser jag fram emot en sådan här dag då jag återvänt till vardagen igen!

tisdag 5 januari 2016

Årets första sådder

 Nu är jag på gång! Först ut blir den spännande perennen Läkemalva, en gammal medicinalväxt. Jag lyckades skrämma upp några plantor förra året men är lite orolig över att de inte överlevt vintern, så nu passade jag på att så resten av påsen. De här fröna ska sås tidigt och gärna utsättas för en rejäl köldknäpp. Från vad som står på fröpåsen verkar de dessutom vara ljusgroende och därför har jag täckt dem med perlit. Jag har placerat de två krukorna i mitt lilla växthus och täckt dem med snö. Det får duga som "vattning" i dagsläget.
 Men jag måste hitta en bra placering av dem i trädgården också. Det var delvis det som haltade förra året. Jag grävde ner dem i en rabatt och där fick de tyvärr inte den plats (eller omsorg) som de förtjänade.
Kan en kalla det här för sådd? Lite tveksamt kanske, men jag har hur som helst investerat i ett groddtråg och sedan satt igång en groddning av broccolifrön. Ser fram emot egenodlat grönt!

söndag 3 januari 2016

Skrivande 2016

Jullovet närmar sig sitt slut och på torsdag är vardagen och verkligheten tillbaka igen. Men vilket jullov det har varit! Så himla skönt. Vi har inte direkt gjort något, ätit massor, läst, tagit promenader. Ibland kanske det inte behövs mer än så för att må bra.

En annan sak som jag har gjort är att komma igång med mitt manus i genren magisk realism. Under hela första halvan av lovet låg det och gnagde någonstans i  huvudet. Det pockade på uppmärksamhet men varje gång som jag försökte göra något konkret av det där gnagandet så poff, var det borta.
Tills jag en dag bara kunde sätta mig och börja skriva igen. Och nu känns det jättebra. Oklart varför.

Så målet med 2016 är att skriva klart detta manus, att syrran och jag gör klart vår faktaboksmanus plus att jag undersöker om min hästboksidé bär sig. Ett annat mål är förstås att få mitt första hästboksmanus antaget, men det ligger utanför min kontroll. Jag kan bara hålla tummarna nu.

fredag 1 januari 2016

2016 års läsning

Så var vi på andra sidan då och livet känns väl ungefär som vanligt. Men en himla trevlig nyårsafton blev det i alla fall!
Idag har varit en riktig slappardag. Jag har läst Leila Abouleas bok Minaret och om den kan jag säga: riktigt bra! På baksidan om boken kan en läsa att muslimska författare i bland annat Storbrittanien, de senaste åren skapat en ny sorts genre. De har inget behov av att ironisera över eller förklara islam utan de skriver helt enkelt om livet som troende muslim i ett västerländskt samhälle. Poff, poff, poff så punkterades ett gäng av mina fördomar. Läs, med andra ord!

I år tänker jag ge mig själv en ny sorts läsutmaning. Jag har bestämt mig för att årligen koncentrera mitt läsande lite extra runt ett särskilt land. Förhoppningen är att lära mig mer och att upptäcka ny och spännande litteratur som jag inte hade hittat annars. Först ut blir Tyskland. Anledningen till det är att jag bott i Tyskland i två omgångar och är rätt bra på tyska. De senaste åren har jag också köpt på mig ett gäng tyska böcker när jag varit där på tjänsteresa. Sedan har de blivit liggande. Först ut blir Juli Zehs Nullzeit och en gammal klassiker Otfried Preusslers Krabat. Den heter Han sålde sin frihet på svenska och jag minns den som väldigt spännande.
Jag tänker mig också att jag äntligen ska läsa Siegfrid Lenz Deutschstunde. Det är en ambition jag har haft i drygt 15 år.