Odlingssug

Alltså, det här är jag rätt sugen på att ha i trädgården. Det är snyggt, ordning och reda och grödorna kommer att växa i perfekta rader. Och dessutom hålls både jord och grödor på plats.
Men, jag tänker också att det här sättet att odla måste ha grym potential för mördarsniglar. Tänk vad de kan ligga och gosa strax under träplankorna och helt osedda kan de föröka sig till typ oändligheten.
Kolla även in bilden från Skansen under. Det är ett häftigt sätt att utnyttja ojämnheter i trädgården för sin odling. Där hålls även jorden på plats med hjälp av fibernät. Men återigen alltså. Mördarsniglarna...

Det växer -riktigt bra till och med

Vi körde ett rejält omplanteringsrace här hemma. Dukade upp med P-jord, krukor och plantetiketter och sedan satte vi igång. Någon timme senare hade i princip alla chilisarna, tomaterna och kronärtskockorna fått nya bon. Och de växer till sig riktigt, riktigt bra. Inga långa rangliga plantor som det varit förr om åren utan rejäla, knubbiga grejer. Supernöjd!
Nästa vecka kommer jag att dra igång den stora tomatsådden. Det ser jag fram emot!

Jag älskar pluggboxar. 49 plantor tar minimalt med plats. Kanske fyra kvadratdecimeter?

Men liten blir stor. Och nu är det dags att plantera om 

• 10 kronärtskockor
• 8 paprikor
• 10 tomater
• 75 chiliplantor

Och då har jag inte ens påbörjat min stora försådd av tomater ännu. 

För att inte tala om att jag ska förså annat också. 

Tur att vi har många fönster. 

Omplanterat

Kronärtskockorna är omplanterade nu. Funderar på om inte det här är den gröda som jag längtar allra mest efter. Köpta kronärtskockor är inte lika goda som de hemodlade. Så är det bara.

Nukleärt

Idag förädlade jag mina egensyrade chilisar till chilisås. Eftersom chilisarna redan var syrade så var det här busenkelt och gick väldigt fort. 

Häll av "syrningsvattnet"

Lägg chilisarna i en burk och mixa dem

Tillsätt lite äppelcindervinäger

Låt rinna av genom en sil för att bli av med skal och kärnor

Klart!

Avrinning.

Färdigt!

Det blev galet starkt, typ nukleär hetta,

 men det blev också galet gott. 

Det växer - på riktigt!

Här växer det på riktigt! För ca två veckor sedan petade jag ner fröer från 8 (jajamen!) sorters chili och kronärtskockor. Där nöjde jag mig dock med bara en sort, Violet de Provence. Och det växer och det växer. Jätteroligt.

Idag tänker jag så en ny sorts tomatfrön: Vilma heter sorten och är en kompakt busktomat. Enligt fröpåsen passar den utmärkt att odla på fönsterbrädan. Och eftersom vi har flera fönster i soligt söderläge så borde det här vara den perfekta tomaten för oss!
I morse blev jag varse om det här företaget som säljer italienska fröer (många kulturarvssorter!) och blev lite smått hagalen... Hur många olika sorters fröer behöver en egentligen? Och var ska allt få plats att växa? Vi är redan uppe i 56 chiliplantor och 11 kronärtskockor. Än så länge får de plats på ett litet bord under växtlampan, men inte länge till. Och allt annat då? Ja vi får se ....

Så länge som fröerna får plats i den här lådan känns det inte som att jag har så värst många.

:-)

Skrivardag

 Idag jobbar jag med syrrans och mitt projekt: en faktabok inom ett ämne som framförallt hon kan en himla massa om. Jag jobbar mest med att få texten riktigt barnvänlig och att fundera ut hur vi ska utforma det hela, hur illustrationer skulle kunna användas.
Det är synd att varken hon eller jag har någon större konstnärlig begåvning att tala om, det skulle helt klart ha underlättat. Men hur det än är med den saken, så har ändå plöjandet av 1000-tals bilderböcker och funderingar över vad det är i dessa bilders förhållande till texten som gör att det funkar, gjort att jag trots allt har en slags känsla för vad som borde fungera och bli bra. Dessutom kan nästan vem som helst rita streckgubbar. Och blir det ändå otydligt så kan en alltid skriva  "glad pojke" eller "glasskiosk" och sedan rita en pil som pekar mot bilden.
(Blir den antagen, så kommer i vilket fall som helst vårt blivande förlag att anlita en professionell illustratör!)
Idag kunde jag skörda smörgåskrasse till min smörgås också. Onsdagar är bäst!

Årets första sådder

 Nu är jag på gång! Först ut blir den spännande perennen Läkemalva, en gammal medicinalväxt. Jag lyckades skrämma upp några plantor förra året men är lite orolig över att de inte överlevt vintern, så nu passade jag på att så resten av påsen. De här fröna ska sås tidigt och gärna utsättas för en rejäl köldknäpp. Från vad som står på fröpåsen verkar de dessutom vara ljusgroende och därför har jag täckt dem med perlit. Jag har placerat de två krukorna i mitt lilla växthus och täckt dem med snö. Det får duga som "vattning" i dagsläget.

 Men jag måste hitta en bra placering av dem i trädgården också. Det var delvis det som haltade förra året. Jag grävde ner dem i en rabatt och där fick de tyvärr inte den plats (eller omsorg) som de förtjänade.

Kan en kalla det här för sådd? Lite tveksamt kanske, men jag har hur som helst investerat i ett groddtråg och sedan satt igång en groddning av broccolifrön. Ser fram emot egenodlat grönt!

Vad ska växa nästa år?

Snart är det dags att börja planera 2016 års odlande och jag tänker satsa på pumpor. Varför odlar vi inte mer pumpa i Sverige? (Nu tänker jag främst på det som kallas för vintersquash som får hårda och tjocka skal.) En stor fördel med dessa (förutom att de smakar otroligt gott och kan användas till en hel massa spännande maträtter) är att de dessutom kan lagras i rumstemperatur. Jag menar, hur många har tillgång till en matkällare nuförtiden till exempel? Vintersquashen på bilden är en Buttercup. Jag gjorde soppa på den, men åt den också som ugnsbakad. Påminner om sötpotatis i både smak och konsistens.
Lite deppigt är det att mina barn inte äter pumpa. Eller i princip något av det som jag odlar. Men någon gång så. Kanske. Om jag har tur ...

Självsått

I våras var det ett gäng plantor av vintersallat som gick i blom. Vad de spred sig! Hur mycket insåg jag nog först idag, då jag tog en sväng bland landen för att typ kolla läget. Det händer inte mycket där annars. Har vintertäckt det mesta genom att lägga på halvt förmultnade växter (kompost alltså) men så hittade jag de här. Det är definitivt tillräckligt för att räcka till några salladsskålar (det finns förstås mer än på de här bilderna). 

Jag tycker också att det är fascinerande hur bra vintersallaten klarar kyla. Vi har ändå haft åtta minusgrader på sistone. Däremot så tror jag inte att de kommer att orka växa något mer på grund av brist på ljus.

Men på tal om ljus. Det är mindre än tre veckor tills det vänder igen! Och sedan är det dags att börja botanisera bland nästa års fröer ...