Åh vad jag är bra!

Det här blir ett helt ocensurerat skrytinlägg, för jag känner mig så himla nöjd just nu.
Bland annat för att jag har haft en så grymt bra skrivardag idag. Det har känt som jag stått och stampat på samma plats så länge nu, men idag tog det fart igen. Och plötsligt hade jag skrivit jättemycket både på syrrans och mitt faktaboksmanus (med massor av barnperspektiv!) och på mitt eget magiskrealism-manus.
Toppen!

Igår hade jag dessutom en riktigt bra dag på mitt vanliga jobb som inkluderade ett sådant där superviktigt möte som förekommer lite då och då. Men efteråt fick jag ett mail från min chefs chef i vilket jag fick massor av beröm för mina insatser.
Ett sådant där mail man sparar i mappen "cred" för att plocka fram till nästa löneförhandling.
:-)

Och om två veckor åker jag och Ann-Charlotte Ekensten till Henning Mankells hus i Sveg. Ann-Charlotte har fått vistelsestipendium där och bett mig att följa med.
Ser fram emot att få vistas i författarbubblan, ha spännande textsamtal och kanske dricka ett glas vin eller två.

Bästa helgen

Vilken helg det var! Det har redan gått en vecka sedan jag kom hem från återträffen vid Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, men jag blir fortfarande alldeles varm och lycklig i kroppen av att tänka på hur roligt det var.
För fyra år sedan gick jag  "Att skriva barnlitteratur" vid Linnéuniversitetet. Och nu var det alltså dags för återträff!
Kursen gick på distans men innehöll några riktiga träffar som alltså hölls i Vimmerby. Svårt att tänka sig en mer inspirerande plats för blivande barnboksförfattare... Och det är många som har gått kursen som har tagit steget från att "bara" vara personer som älskar att skriva till att bli utgivna och antagna. Senast jag själv.
:-)

Det var tre dagar proppfulla med inspirerande föreläsningar, samtal om texter, utgivning och förlag och så glada skratt förstås.
Johanna Thydell höll en otroligt underhållande föreläsning om sin skrivprocess och sina böcker. Hennes "I taket lyser stjärnorna" har jag läst hur många gånger som helst.
Sabina Henriksson, riksspelkvinna, höll en inspirerande föreläsning om barnvisor och uppmuntrade oss att skriva egna. Sabina kan spela många instrument och hon gör det med sådan känsla att det liksom slår an något inuti en när man lyssnar på henne.
Men kanske var lördagskvällens öppen scen höjdpunkt på helgen. Jag läste högt ur mitt hästboksmanus som blir utgivet på Kikkuli förlag nästa år. Häftig känsla!

Vitsipporna blommade i backen nedanför Näs.

Textsamtal. Det här var så himla nyttigt. Att skriva är ensamt och att då och då ha ordentliga textsamtal ger en verkligen en rejäl knuff framåt!

Ingrid, Ann-Charlotte och Susanne framför Astrid Lindgrens barndomshem.

Det berömda sockerdricksträdet! Ser nästan ut som en elefant gömt sig i det ...

Öppen scen där jag läser högt ur min kommande hästbok!

Skämskudde

Under mitt skrivbord står en kasse och tokskäms.
Skojar bara, det är jag som skäms över att jag införskaffat ännu fler böcker till det här huset.
Jag var på Stadsmissionen idag för att lämna urvuxna barnkläder och kunde som vanligt inte låta bli att ta en runda.
Loppisar är typ knark för mig.
Jag tar alltid en runda kring bokhyllorna.
Egentligen är läkarmissionen bäst. Där kostar inga böcker mer än 10 kr. Oavsett. (Och pocketar kostar 2 kr styck. Fatta. 2 kr.)
Stadsmissionen är lite mer affärsmässiga överlag. Till exempel kan en inte köpa vaser från Uppsala Ekeby för under hundralappen.
De har också fattat att vissa böcker har ett värde. Som en äldre upplaga av Kati på Kaptensgatan av Astrid Lindgren. Den fick jag ge 40 kr för. Men i övrigt: 5 kr styck för pocketböcker.
Det blev ett par stycken...
Och med tanke på hur mycket böcker det redan finns här hemma så hamnade alltså kassen under skrivbordet så att inte någon skulle se att det nu finns ännu fler här hemma.

(Men, ens pengar kommer verkligen behövande till nytta när en handlar på ställen som Läkarmissionen och Stadsmissionen. Och det är ju faktiskt väldigt bra.)

Kaniner

Årets bästa köp var i alla fall kaninerna. Möt Batman och Scooby Doo, två gotlandskaniner. Gotlandskanin är en gammal svensk lantras, inte att förväxla med de halvvilda rackarna på Gotland. Nej, den här rasen höll man förr på gårdarna främst för köttets skull. Våra är förstås goskaniner.

Batman och Scooby Doo bor utomhus. Det går bra eftersom de har bott utomhus sedan sommaren. Då bygger de successivt på med tjockare päls allteftersom det blir kallare. För övrigt är det oftast inte kylan som är ett problem utan avsaknad av ett ordentligt vindskydd. Vi har byggt en stor bur åt dem och  i den har de två mindre hus som de kan söka skydd i. Kaniner kan ju bli rädda för det mesta och då är det tryggt för dem att kunna gömma sig. 

Vi köpte två stycken eftersom kaniner är flockdjur. De här två är bröder och den första månaden var de världens bästa vänner. Sedan blev de könsmogna och slagsmålen  var ett faktum. Har ni sett kaniner slåss någon gång? Det är fruktansvärt. Och jag lovar, det här var typ slagsmål på liv och död. Det blev kastrering av dem båda och sedan fick de vara åtskilda i några veckor tills hormonerna hade lagt sig. Och till vår lättnad är de nu vänner igen. (Men en ska inte utmana ödet och bara ge den ena en "gobit". Orättvis fördelning av morötter och äpplen får dem båda att se illrött.)