söndag 13 mars 2016

Liv efter liv - hela boken

Sådär, nu har jag gått i mål med bokcirkelläsningen av Kate Atkinsons roman Liv efter liv.
Jag läste klart redan i onsdags och har funderat en hel del sedan dess. På hur det vi råkar ut för formar oss och vårt beteende. Det är lätt att se sig själv som god, fördomsfri, generös, etc så länge dessa egenskapar aldrig behövt prövas. Och med det menar jag prövas på riktigt. Som att mitt eget liv eller mina barns liv skulle stå på spel.


En annan sak jag tänkte på var Ursulas arbete med att leta efter överlevande efter bombanfallen. Det var fasansfulla scener och jag skummade igenom vissa ganska hastigt eftersom de verkligen gjorde mig illa till mods.
Jag sitter själv med i krisorganisationen på min arbetsplats och om en stor olycka skulle inträffa skulle jag bli inkallad. Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur jag skulle reagera om den där stora olyckan verkligen inträffade. Skulle jag stå ut med att åka till mitt jobb och sitta i säkert förvar i vår ledningscentral, fokusera på att kommunicera med andra myndigheter, utan att veta hur det vore ställt med min familj?

Det finns ingen snitsig poäng med dessa funderingar. Tyvärr. Bara tankar som kom upp efteråt.

En sista grej, tänkte ni på att dottern Frieda endast finns med i ett av Ursulas liv?

Jag är väldigt glad över att jag läste den här boken. Jag tycker Kate Atkinson är en otroligt skicklig författare och jag älskar hennes periodvis ganska torra humor som skiner igenom lite här och där. Som tur är har jag tre böcker till av henne här hemma som jag hoppas kunna läsa inom en snar framtid: I museets dolda vrår, Human Croquet (Mänsklig krocket) och Känslomässigt udda.
Tack till Sincerely Johanna som initierade den här bokcirkelläsningen. Det var riktigt kul!

6 kommentarer:

  1. Tack för din kommentar på min blogg! Jag gillade boken väldigt mycket - men så har jag också tyckt om Kate Atkinson ända sedan hennes första böcker kom ut. Alla de tre som du har i din bokhylla är riktigt, riktigt bra! Avundas dig som ännu inte har läst dem.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med om att scenerna är hemska, och väldigt välbeskrivna. Jag tycker också att läsningen gör att man börjar tänka till kring sitt eget liv och också det som händer andra ute i världen. Det har varit kul att få ta del av dina tankar om boken under läsningens gång!

    SvaraRadera
  3. Tack för att du var med och cirklade, det blev så mycket roligare för mig att det fanns andra som läste och kommenterade veckovis. Jag blir sugen på att läsa mer av Atkinson efter det här.

    SvaraRadera